”var kommer barnen in”
I Zlatans första bok står det i förordet: ”och till er alla barn där ute som på ena eller andra sättet känner er annorlunda…. ” Om det funkat för mig kan det funka för dig….”
För mig är detta bland de bästa meningar som skrivits i en bok som lästs av så många som inte läser böcker av någon som troligen aldrig skulle skriva en bok själv, men som inte känts sig normal, vanlig, en i mängden osv. utan känts sig udda jämt.
Jag har tidigare i mitt liv arbetat ca 20 år som lärare. Jag är otroligt stolt över det, och att jag har haft några av de bästa dagarna i mitt liv tillsammans med de där små/yngre människorna vi kallar elever.
Då är det med en otrolig trötthet jag kan konstatera att barn far illa överallt – och då menar jag överallt – och de politiska vindarna är enbart till för att hantera symtomen och inte orsaken.
Stökiga klassrum – politiker: ”Elever som stör skötsamma elever skall ut ur klassrummet…” Vart skall de ta vägen? Ska vi göra skolor för alla de som har haft en jobbig barndom, elever där en förälder dött, elever som inte hittar sig själva, de som inte kan läsa, de som inte känner sig älskade, de som blir misshandlade, de som inte har gränser, de som var du eller de som var jag. Vi måste fatta att barn är bara barn, inte små vuxna. En 10-åring är inte en halv 20-åring utan bara ett barn på 10 år.
Bort med vinsterna i skolan…. Största problemet med vinster i skolan är inte vinsterna… det är att barnen blir drabbade av skolor som prioriterar annat än barnen, och har lärare som inte är utbildade i att hantera barn för att ägarna sparar pengar. Men debatten handlar om vinster inte om barn, för mig är det helt ok om någon tjänar pengar (men jag fattar att det är en värdering och politisk uppfattning…) på att ge barn en fantastik skolgång med kunskaper om sig själv och förmågan att gå in ett vuxen liv men allt som krävs. Problemet är inte vinsterna…. Utan hur vi lämnar över barns framtid till ekonomiska besparingar.
Skjut tillbaka- Polisen skall slå/skjuta tillbaka mot ungdomsgängen som protesterar….. barnen är inte problemet, de är symtomen och har man någon gång varit barn, eller arbetet med barn, eller känner något barn så är grupptryck och vara en i gruppen oerhört starkt, så att slå/skjuta tillbaka vore helt förödande.
Det får vara nog nu….svenska politiker som häver ur sig att nu får det vara nog…. Nog på va då… straffa barnen som gör dumma saker? Ja, kanske måste vi ta bort vissa barn från sin verklighet för att skapa lugn, men att tro att vi med höga straff kan skrämma barn – det tror inte jag. Det finns skäl att man inte skall vistas ute i trafiken innan 13 år (tror jag…). Detta på grund av att man inte har vidvinkelseende. Barns absolut största tillgång är att man som barn inte tänker på konsekvenser. Det kan man som ju som vuxen vara avundsjuk på ibland.
”Expresidenten i USA tycker att nu är det dax för lärarna att ha skjutvapen, ett ”dolt ”vapen tycker han vore bra. För då kan man skjuta barnen…. som ÄR symtomen på vuxnas beslut och beteende.
Jag som trodde att lärarnas dolda vapen var att de ville göra skillnad för människorna som vi kallar elever.
På skolor i mitt land Sverige där jag har arbetat som lärare tränar man på att hantera skolskjutningar. Jag hör ingen debatt om orsaken till problem, utan bara hur vi skall lösa symtomen dvs. barnen. ’
Barn är ALDRIG orsaken till problem, de är ALLTID symtomen!