Toareflektioner

Toareflektioner

Under denna denna El-vinter, där priset på elen har varit gördyr, har min fru med sina otroligt charmiga perspektiv på olikheter i mänskliga kvaliteter, där hon ofta tänker typ ”jag ger mig aldrig” ”hur svårt kan det vara” ”är han helt dum i huvudet”. Hon har iallafall bestämt sig för att släcka på toaletten behöver vi göra för det är alldeles för dyrt att låta det va tänt. Man kan tycka att lyxen att ha tänt på toan när man inte är där är just bara lyx, men den lyxen behöver vi inte tycker frun. Lyx vi där emot behöver oavsett krig, räntor och annan dret är klänningar – oavsett färg, längd och hur många som redan finns så behöver vi alltid en till…, gardiner helt oviktigt men görviktigt osv.

Efter ett antal charmiga och så där livslångt kärleksgnabbande kom VI fram till att ”nu du Mikael är det dax för dig att släcka på toan… hur svårt kan det vara…” VI tyckte att detta med toa tändningen är det viktigaste i dessa kristider vi kan ägna oss åt. Sagt och (o)gjort så tog frun på sig ansvaret att påtala för mig att du är du en dålig människa Mikael, du är inte ett barn, du är vuxen – men inte riktigt så rakt ut utan mer med frågor typ ” är det du som varit på toa Mikael” eller ”prata inte vi om att vi skulle försöka vara mer noga nu när elen är så dyr…. Mikael” otroligt kärleksfulla kommentarer -tycke hon. Det märkliga i detta är att jag het seriöst tyckte att jag klarade detta uppdrag på ett hedervärdigt sätt men i och med att hon fortsatte hela tiden att kärleksfullt påpeka mina brister så var jag ju tvungen att göra någon form av reflektion…. Tack och lov använde jag mig av stolthet och prestige under tiden, så på kärleksfrågorna MIKAEL… nu är det tänt igen -ÄR DET DU? Svarade jag med – är du säker på att det var jag, eller jag vet att JAG släckte så det måste vara Lucas. Men under min kärleksfulla prestige så kunde jag ände hitta någon form av ödmjukhet där jag trodde kanske att jag släckte 80% och kom på andra tankar under mina toabesök som tog över det livsviktiga uppdraget som man som 55-åring kan ha. Att vara lite för mycke i toareflektioner och vara en dålig människa var inte min ambition men uppenbarat att jag i bästa fall släckte typ 20% och övriga gånger var jag bara jag, en 55-årig man uppenbart tankspridd som trivdes bra på toa.

Med mindre prestige och korkad stolthet kan jag konstatera att jag tror jag peakat min ”släcka på toa” kompetens, efter ett samtal med frun sa jag att detta är nog det du kan få ut av mig vad det gäller toaansvarskompetens. Hon tog det förvånansvärt bra och sa att du har säkert något annat du är bra på…. Och att hon skulle lägga fokus på det de nästa 35 åren som fru till mig.

Sensmoralen i detta med ”toasläckningsgrejen” är att det var befriande att sluta kämpa och att bara konstatera att jag försöker så gott jag kan och trots ”hur svårt kan det vara” bara släppa det. Om man kokar ner det till att bara SCHLÄÄÄPET alternativet är bara GÖRT. Med toavisdomen SCHLÄÄÄPET tror jag detta 56 åriga år som människa blir lite bättre än detta som gått.

Sixten (min vän hunden) och min nyaste vän Alfred (min vän barnbarnet) och jag hade en fantastik dag med de andra i familjen såååå Otroligt mycke tack för grattisar och bra sommar på dig för mig gäller SCHLÄÄÄPET eller GÖRT