Nyfiken

Efter att lyssnat på sommarpratarna (nästan alla tror jag, vädret blir lite bättre med ett sommarprat;-)) så bekräftar det som vi alla innerst inne vet, att vi människor är otroligt olika men med ett komplext behov av att se att vi är lika. Sommarpratarna blir skickligare på att skapa drama i sina berättelser men samtidigt så försvinner det enkla och det som skapar nyfikenhet. Pålagda ljudeffekter hjälper inte mig att bli nyfiken, men jag mår bra när jag är nyfiken.

Nyfiken på varför människor beter sig som de gör, nyfiken på vad som finns där bakom… fasaden.

Det är så otroligt lätt att allt som handlar om ledarskap, liv och förändring blir floskler, det blir inte på riktigt. Tror också ett flertal sommarpratsrecensenter beskrivit sommarpratarna och delar i sommarprat som floskler, floskler som inte betyder något utan de sägs enbart för att de skall sägas. Har man gått en kurs har man gått alla, vi kör lean, vi kör luft, vi kör lift, vi kör förändringens fyrarum (verktyg ledarskap)osv alla bra verktyg men i slutändan så står du där med en medarbetare som är medmänniska som har ett mående som påverkar sitt beteende som i sin tur påverkar relationerna i gruppen som i sin tur påverkar prestationerna i gruppen. Där står en medarbetare som har ett mående som påverkas av ditt beteende osv osv. VAD GÖR MAN DÅ. Det finns inga ljudeffekter som lyfte stämningar utan det är ett möte som är ”live” och den bästa respekten man kan ge är nyfikenhet. Det som är bra med just nyfikenheten är att den kan gå igenom fördomar och förutfattade meningar. Tänk om människor ifrån Tensta vore nyfikna på människor i Grums och tvärtom och av bara farten bli lite nyfikna på människor som kommer till Sverige för de har krig och fattigdom i sina hemland. Jag tror på nyfikenhet…

Är DU nyfiken på att utbilda och utveckla dig och kanske förstå dig själv- och dina medarbetare bättre så hör av dig

Må gött/micke